RainbowsForever

Härmed bannlyser jag allt som har med BRCA.grejs att göra till en annan blogg. Som Sara och jag skriver tillsammans.

BRCA-systrar

Så nu kommer jag fokusera på min kreativitet i denna blogg!!
Länkar nere vid Länksaken lite andra saker också.

Puss

Jag kom på att ni kanske vill veta vad det är som händer.
Orkar inte skriva men jag länkar lite braiga bloggar och grejs om BRCA1-genen som jag har och så om ni vill så kan ni läsa och kanske förstår lite mer vad som kommer hända mig i den närmaste framtiden.

Här är en kvinna som gjort samma operation som jag kommer göra, med silikon.
Denna sida är om BRCA, skapad av en kvinna som skriver om genen och om operationen som hon fick genomgå. Där står det även typ allt man behöver veta om det.
Hon som skriver denna blogg ska operera bort brösten i morgon!!

Sen kan man ju googla också. Google är min bästa vän!!

Puss

Hej!!
Jag vill tacka för pepptalkkommentarerna och till min syster som kommer slå ner mig snart, hehe :)
Nästa gång jag är ledsen kanske jag ska prova att ringa någon... typ dig!! Ja just du, för att om du läser min blogg så betyder det nog att du tycker om dig och bryr dig om min, eller så kanske du tycker att jag är värsta mongot, vilket du har helt rätt i. Jag är inte normal och jag gillar't!! Sug på den du :)

Menmen anyhow, nu har jag inlett min jakt på tuttar. Alltså, vilken slags tuttar ska jag ha i framtiden.
Men kan ju ta silikon och ha perky boobs när man är 95, eller så kan man ta muskler, fett och grejs från andra kroppsdelar, typ mage, rumpa och rygg. Och jag har läst lite och kollat på bilder på internet och kommit fram till att:
1. om jag tar egen vävnad så kommer jag få ärr inte bara på brösten utan på ett eller två andra ställen.
2. mina bröst kommer inte vara perky när jag är 95 utan de kommer åldras med mig. Perky boobs är ju awesome!!
3. jag har faktiskt (efter nogranna studier av min kropp) faktiskt inte så mycket att ta ifrån (å andra sidan vill jag ju bara ha Bkupa)
4. om jag tar från ett annat ställe så kommer jag bli stelare, hur ska jag då kunna vara vig i fortsättningen??

Fyra punkter som väger mot egen vävnad, plus att de bilder jag sett inte visar så bra slutresultat som silikon ger.
Men jag har ju inte ens träffat en läkare än, så jag ska försöka lugna mig, försöka fokusera på annat och inte framtida operationer.

  

Ja, idag kanske inte var den bästa i mitt liv... eller var den så farlig??
Nu går jag rakt på rödbetan och säger som det är.
Jag har Mammas bröstcancergen och tänker därför operera bort brösten så fort jag bara kan, orkar inte gå på undersökningar och sånt och vad tusan ska jag vänta för?? Dom ska ju bort för eller senare så då tar jag tjuren vid hornen.

Jag gillar såna här metaforgrejer eller vad det heter typ jag sa till Sara när jag ringde henne "Vi sitter i samma bil" och till Emma sa jag "Jag och Sara sitetr i samma båt" för att variera mig och inte säga "Hej, jag har en cancergen".

Så, this is the case, nu vet jag, nu vet ni och alla känner sig någolunda nöjda, eller något!!

Nu ska jag gå och lägga mig, imorn är det så att jag ska roa mig ut till fullo!!

Fotograferas på The Studios turné i Örebro, äta familjemiddag och kroga med dem jag inte skulle hångla med om jag var nyckter, Lovisa och Emy alltså!!

Tack för kommentarerna på mitt skrivaavsiginlägg, det värmer in i själen på mig och jag tycker om er så <3

Jag får ofta höra att "Lisa, du är så stark som person!" "Jag hade aldrig klarat av det där!"
Men sanningen är att jag ÄR inte stark, jag är bara en jävligt bra skådespelare.
Jag får er att tro att jag mår superbra när vi ses, men inombords så kanske jag håller på att förkolna av sorg, ilska, oro eller en annan förstörande känsla. Jag har så lätt att vrida på ett leende och vara sprudlande och full av liv men ibland visar jag hur jag mår på sätt som gör att ni inte ser att jag mår dåligt, men ni märker det. Typ som om jag skriver en grej på Facebook. Men det är få som faktiskt kommer få se mig gråta, jag klarar inte av att gråta inför folk, jag försöker hålla tårarna borta och det gör djävulskt ont i hela mig när det sker.

När jag är ensam, är det helt annorlunda. Den här morgonen har jag fått två sms som fått mig att börja gråta. Tyst, för Pappa var på nedervåningen och jag vill inte att folk ska se mig gråta så därför gråter jag helst i min ensamhet. Jag vill inte visa min sårbarhet.

Men idag kommer jag säkert gråta mer och för Pappa och allt och alla, för idag åker jag till Uppsala för att få veta om jag har genen eller inte.
Och jag är så jävla nervös, jag känner mig så trasig på något sätt.
Fan, jag ÄR trasig!!
Så många år av dålig sjävkänsla, sorg efter Mamma, den ständiga oron att inte räcka till, att alltid försöka vara omtyckt och göra rätt och annat skit har satt djupa spår i mig som gör att när jag får mina svaga ögonblick inte vet vart jag ska ta vägen.

Så, men varför ska detta vara så jobbigt?? Jag kan göra något åt det om jag har genen, jag kommer ha snygga bröst när jag är 105 år och jag är inte ensam, jag och Sara kommer sitta en dag med våra fejkbröst och allt kommer vara awesome. Men om jag inte har den så är det Sara som får ha snygga bröst vid 105. och jag och Emma kommer sitta där med bröst ner till knäna.
Så varför gråter jag??
Det är ingen fara ju!
Ta mig samman och gå mot nya vyer!!
Allt kommer ordna sig.

DET känns skönare efter att jag fått skriva av mig.
Nu är jag redo att åka till provsvaret!

Vi hörs <3

Holy Molly!!

Jag är stensåld!!! Jag vill göra detta!!! Jag vill sy detta!!!

DETTA!!!



Jag vill ha en spetsklänning som inte ser ut som ett korvskin!!! Detta är det jag vill ha :D
Mot Calletex och utforska spetsavdelningen eller kanske försöka hitta ett coolt gardintyg med liknande mönster.
AWESOME!!!

Annars så ska jag sätta mig och skissa lite fancystuf!!