Onsdagsgnäll och sånt
Jag är förkyld och ska operera mig om exakt två veckor... känns stabilt och jävligt lägligt.
Jag har mens och det betyder mensvärk.
Jag har gråtit för att jag än en gång insett att jag inte äger en mamma, hur många mammor jag än får låna.
Jag har gråtit för att jag är ensam och fått växa upp till någon jag ännu inte förstår mig på, vad ska jag göra med mitt liv??
Det känns som om jag bara är en amöba i min fars hus, jag vill ha pengar så att jag kan ta kostnaderna för det och rusta upp det lite.
Det här huset har fått ta min mors roll. Det skyddar mig och håller mig varm och trygg.
Jag vet inte om det är sunt att känna så för ett hus, men jag komer aldrig kunna kalla något annat ställe mitt hem.
Jag ser mitt förflutna, min nutid och min framtid i det här huset, hur jag fixar det så att jag kan ha en egen familj här om några år.
Jag skulle älska att ha en man i detta huset som slår i huvudet när han ska gå igenom dörrarna, om jag inte låter höja dörrkarmen.
Jag skulle alltid ha något att skratta åt då, hysteriskt kul med folk som slår i huvudet!!
Men nu tänker jag leva i nuet, ta en till Orudis(bästa värkpillret ever) och kolla mascaran så att jag inte ser ut som ett vrak när det är time for drama(i den form då man övar på att skådeskala, agera och känna!).
Puss och kram
Jag har mens och det betyder mensvärk.
Jag har gråtit för att jag än en gång insett att jag inte äger en mamma, hur många mammor jag än får låna.
Jag har gråtit för att jag är ensam och fått växa upp till någon jag ännu inte förstår mig på, vad ska jag göra med mitt liv??
Det känns som om jag bara är en amöba i min fars hus, jag vill ha pengar så att jag kan ta kostnaderna för det och rusta upp det lite.
Det här huset har fått ta min mors roll. Det skyddar mig och håller mig varm och trygg.
Jag vet inte om det är sunt att känna så för ett hus, men jag komer aldrig kunna kalla något annat ställe mitt hem.
Jag ser mitt förflutna, min nutid och min framtid i det här huset, hur jag fixar det så att jag kan ha en egen familj här om några år.
Jag skulle älska att ha en man i detta huset som slår i huvudet när han ska gå igenom dörrarna, om jag inte låter höja dörrkarmen.
Jag skulle alltid ha något att skratta åt då, hysteriskt kul med folk som slår i huvudet!!
Men nu tänker jag leva i nuet, ta en till Orudis(bästa värkpillret ever) och kolla mascaran så att jag inte ser ut som ett vrak när det är time for drama(i den form då man övar på att skådeskala, agera och känna!).
Puss och kram
Det finns dem som har det värre
Jag känner mig så jävla negativ fastän jag nyss kom hem från en underbar mysdramastund med mina troll och jag kom på nu.... Här sitter jag, jävla människa, och klagar över att jag kanske har en gen blablalblabla, när det finns dem som inte ens har mat om dagen.
Jag önskar att jag känade mer pengar så att jag kunde donera pengar till dem som verkligen behövde det.
Barn som lider svårt av krig, religion och vanlig idioti från de som styr deras land.
Det känns som om jag har massa ilska som vill ut.... Jag tror jag ska gå och skrika lite i min kudde och sen somna..... Imorn ska jag blogga om något roligare..... Imorn ska vi jobba..... IMORN SKA JAG KRAMA GEGGE SÅ ATT HAN SVIMMAR!!! Philip ska också få en bamsekram... Vi ska repa med bandet :)
Men det är dock viktigt att ta upp andra saker också!!
15 December 2010
Idag var jag så otroligt poppis i telefon så ni ska bara veta!!
Det ringde och smsades hur mycket som helst till mig.
Det var jobbet, pappa, kusinen och sen Kristina uppe på Uppsala Universitetssjukhus.
Den sistnämda berättade att nu banna mig skulle jag få en tid att bli tömd på blod och prata lite bröstcancer en stund uppe i Uppsala. Så i slutet av januari sätter jag mig i en bil (själv om jag har körkort då eller med pappa eller så får jag åka tåg) och tar första steget i att få veta om jag har mammas bedårande cancergen som ger bröstcancer och äggstockscancer.
Jag måste säga att jag är så jävla rädd!! Sara hade genen och ska nu gå igenom bröstbortplockning inom en mycket snar framtid, äggstockarna och det rycker vid 40. Jag tänker mycket på henne just nu. Kanske måste vi gå igenom detta tillsammans eller så kan jag vara med och stötta henne.
Jag är rädd för min skull också, tänk om jag också har genen. Brösten skiter jag i, har aldrig gillat dem, utan äggstockar har man ingen mens= ingen mensvärk, dock inga egna barn efter 40, men om jag vill ha barn efter 40 så kan man adoptera!! Det skulle jag inte säga nej till. Min drömfamilj är ju att ha ett barn från varje världsdel.
MEN!! Det är två stora operationer!! Och något kan säkert gå fel i framtiden också, det vet man inte. Denna jävla gen ger säkert cancer i stortån också, I tell you, det skulle inte förvåna mig.
Så, that's how I see it. Just nu vill jag dock försöka att inte tänka på det. Önskar dock att vi hade vetat om detta innan mamma fick cancer, så hon kunde testa sig, så hon slapp få cancer, så hon fortfarande hade varit kvar här hos oss och delat all glädje som faktiskt har varit de senaste åren.
Åh fuck.... Nu är det jobbigt.... Men jag vill veta, för då kan jag göra något, annars kommer jag bara sitta på nålar och vänta på en bomb som kommer smälla. Det är mitt liv som kommer avgöras!!
Detta är något av det mest seriösa jag kommer göra.
Nej nu tänker vi glada tankar om små rosa elefanter med fluffiga vingar och regnbågar som drar över skyn och jul!! Jul Jul strålande jul!! Familj och vänner, mat och Kalle Anka.
Det ringde och smsades hur mycket som helst till mig.
Det var jobbet, pappa, kusinen och sen Kristina uppe på Uppsala Universitetssjukhus.
Den sistnämda berättade att nu banna mig skulle jag få en tid att bli tömd på blod och prata lite bröstcancer en stund uppe i Uppsala. Så i slutet av januari sätter jag mig i en bil (själv om jag har körkort då eller med pappa eller så får jag åka tåg) och tar första steget i att få veta om jag har mammas bedårande cancergen som ger bröstcancer och äggstockscancer.
Jag måste säga att jag är så jävla rädd!! Sara hade genen och ska nu gå igenom bröstbortplockning inom en mycket snar framtid, äggstockarna och det rycker vid 40. Jag tänker mycket på henne just nu. Kanske måste vi gå igenom detta tillsammans eller så kan jag vara med och stötta henne.
Jag är rädd för min skull också, tänk om jag också har genen. Brösten skiter jag i, har aldrig gillat dem, utan äggstockar har man ingen mens= ingen mensvärk, dock inga egna barn efter 40, men om jag vill ha barn efter 40 så kan man adoptera!! Det skulle jag inte säga nej till. Min drömfamilj är ju att ha ett barn från varje världsdel.
MEN!! Det är två stora operationer!! Och något kan säkert gå fel i framtiden också, det vet man inte. Denna jävla gen ger säkert cancer i stortån också, I tell you, det skulle inte förvåna mig.
Så, that's how I see it. Just nu vill jag dock försöka att inte tänka på det. Önskar dock att vi hade vetat om detta innan mamma fick cancer, så hon kunde testa sig, så hon slapp få cancer, så hon fortfarande hade varit kvar här hos oss och delat all glädje som faktiskt har varit de senaste åren.
Åh fuck.... Nu är det jobbigt.... Men jag vill veta, för då kan jag göra något, annars kommer jag bara sitta på nålar och vänta på en bomb som kommer smälla. Det är mitt liv som kommer avgöras!!
Detta är något av det mest seriösa jag kommer göra.
Nej nu tänker vi glada tankar om små rosa elefanter med fluffiga vingar och regnbågar som drar över skyn och jul!! Jul Jul strålande jul!! Familj och vänner, mat och Kalle Anka.
