6 år känns ibland som en evighet...

... men ibland så känns det som en sekund.

Nu hänger jag i soffan efter en dag med min familj, eller det var alla utom Emma typ.
Vi var på koutsläpp hos min farbror Alf och Alva(min systerdotter 1,5 år) tog med sin pappa och vi hade så skoj hela dagen! Efter koutsläppet så drog vi hem till Eketorp för att laga mat och leka i det vackra vädret, sen gick vi upp till kossorna igen för att se till att de fick komma in och mjölkas.
Så det har varit en fartig dag(en dag då det händer mycket) så jag har knappt reflekterat över att det är 6 år sen Mamma dog vilket i sig känns skönt och samtidigt så finns det ju inte en dag som jag inte tänker på henne.

Den här veckan har jag till och med drömt om henne två nätter i rad, väldigt trevliga drömmar som påminner mig om hur skönt det var att ha en mamma som man kunde prata med om vad som helst, en mamma  som vet när man har det lite extra jobbigt eller en mamma som tar sig tid till att vara med just dig.

I dessa två drömmar kände jag mig trygg och när jag vaknade så kände jag fortfarande den här trygghetskänslan men den kom samtidigt som en påminnelse att jag bor ensam i mitt finfina hus.
Att det ibland kan vara så skönt att ha någon nära som man kan borra ner näsan i halsgropen på och snusa in doften av en annan trygg människa.
Så jag avundas mina systrar, samtidigt som jag gillar att vara ensam också!
Men Mamma hade nog försökt få ihop mig med någon vid det här laget, det är jag säker på.

Min Mamma har jag skrivit om i nu 6 år, nästa år skulle hon ha fyllt 50 och då är vi inne på det 7nde året.
Det, det är sjukt!!

Nu när jag har opererat bort mina bröst för att inte få bröstcancer så blir jag nästan lite förbannad.
Kunde inte någon sagt det här tidigare om den här skitgenen så att min mamma också kunde ha fått operera bort brösten och få vara kvar hos mig?
Så hade min systerdotter inte behövt peka upp i himlen och säga "mommo".
Så hade jag sluppit skriva såna här konstiga, långa, retarded blogginlägg!

Jag tänkte säga vad jag blev glad av när Mamma levde.

Jag blev glad när jag vaknade av att Mamma spelade piano i vardagsrummet.
Jag blev när Mamma sa/ropade "EmmaLisaSara" när hon inte kom på vem av oss systrar hon ville något.
Jag blev glad när Mamma bakade och vi systrar fick hjälpa till att provsmaka degen/smeten.
Jag blev glad när jag var liten och fick sova lutad mot Mamma när vi var på kalas, för då kunde jag höra Mammas röst inifrån hennes bröstkorg.
Sen blev jag glad när Mamma var glad och tusen miljoner andra saker som hon gjorde, som jag tänker vänta med att berätta tills nästa år.

Så nu har jag skrivit en massa retarded stuff innan jag kom fram till själva meningen med det här inlägget.
Jag saknar min Mamma, hon gjorde mig alltid glad!

Nu ska jag poppa popcorn och tända ljus och hoppas att Mamma hälsar på mig inatt.
<3


Kommentarer
Postat av: Fraupels

Älskade unge. Att det ska vara så svårt det här med känslor. Varför kan vi inte bara träffas och titta på kort och skratta och gråta? När kan du? Saknar Marie så in i... !!!

2012-05-19 @ 21:41:31
URL: http://fraupels.blogg.se/
Postat av: Faster

Älskade Lisa, jag har också tänkt på Marie idag. Kanske därför som jag fickringt dig så mycket.

Vi måste ta oss tid att träffas .vi kanske ska samla ihop lite film och kort och ta en tjejkväll, eller vad sägs.

2012-05-19 @ 22:05:05
URL: Ähttp://
Postat av: felicia

det var jätte fint skrivit <3

2012-05-21 @ 06:15:18
URL: http://feliciasoth.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0