RainbowsForever

Älskade Mamma!
5 år är förbannat lång tid och det känns surt att det kommer bli många år till då jag inte får se dig, prata med dig, krama dig och känna doften av dig.
Men jag försöker ta mig igenom dagarna så gott jag kan, fastän jag alltid tänker på dig.
Musik, sång, drama, måla, vänner och familj är det som får mig att fortsätta tänka normalt. Att skapa kläder och annat fint hjälper också på vägen.

Du sa att jag kan bli vad jag vill och jag ska bli vad jag kan.
Du är min ständiga inspiration och vägledning.
Du är vinden, solen, regnet, månen, snön, värmen och kylan.
Du är havet och landet.
Du är en ö och du är hela jorden.
Du är eld och is.
Du är där men inte tillräckligt.

En dag ska jag hitta någon som kan få den kärlek jag inte kan ge till dig.
En dag när jag är ledsen och saknar dig, så kommer denna person trösta mig.
 
Men, seriöst, vad gör du?? Sitter du på ett moln hela dagarna och käkar praliner med Farmor??
Spelar du bus med Morfar och Farfar, jag är säker på att de lever rövare där uppe.
Sitter du med hundarna Ronja och Borka och tittar ner på oss.
Varför hälsar du inte på i mina drömmar så ofta längre??
Har du så mycket att göra? Jag kan tänka mig att du är en hel del hos Alva men du kan ju komma och säga Hej någongång åtminstonde.
Jag vill inte klara mig själv.

Puss <3