RainbowsForever

Denna dag tillägnas den mest fantastiska personlighet jag någonsin mött.
Vår finaste hund Borka.

För cirka 10 år sen satt han för första gången på våran kökssoffa och tittade upp med sina stora, pepparkaksbruna ögon på oss alla. Mamma vill först inte ha en till hund efter att våran labrador Ronja hade dött, men hon kunde inte motstå Borkis charm.
Det är svårt att förklara hur fantastisk denna då 3åriga lilla man var, förutom att han var lugnet själv men liksom en bäck om våren kan bli lika vild som en fors.
Men för att inte bli allt för poetiska, Borka hade en ovanlig närvaro, han förstod.

Dessa 10 år har varit upp och ner, men Borka har alltid funnits där för att trösta mig. Han kunde komma och luta sig mot mig när jag var ledsen och då kändes det bättre igen.
Jag kommer sakna dig så, på våren när du brukade ta första powernapsen i solen, på sommaren när du sprang runt alla bord-och stolsben för att vi åt grillat/tårta/glass utomhus, på hösten när du såg ut som Dumbo när vinden blåste som starkast mot dina öron, på vintern när du försökte äta upp all choklad som kom i din väg (du läste aldrig det där om att hundrar kan dö av choklad va??).
Varje gång jag äter popcorn kommer något fattas. Vem ska nu stå på bakbenen och fifta med frambenen?? Boy?? Jag tror oss emellan att han är för korkad för det.
Du kommer vara saknad men livet kommer gå vidare.
Det kommer suga en tid framöver, men jag vet att du har det bäst nu.
Du, Mamma, Morfar, Farfar och Farmor käkar praliner och har det mys.

Älskar dig <3





SötisBorkis <3