Väntan på framtiden
I fredags var jag i Uppsala och tog gen-blodprovet, så nu är jag ett steg närmare upplysning om min framtid.
Så nu ska jag bara sitta och vänta i 1-2 månader innan jag får veta.
Det snurrar massa korkade frågor i mitt huvud och jag vill göra saker så jag slipper tänka på det.
Idag ska jag sjunga, sen baka muffins med Johanna och efter det ska vi måla. Men vad händer imorn?
Jag hoppas att jag får jobba, har inte gjort det på en vecka.
Ibland känner jag mig så tom, men ändå väldigt tung i hjärtat och jag hatar att känna så.
Då är det bra att jag har en liten solstråle och en fin familj och vänner, men dem är ju inte alltid här.
(Jag börjar nästan gråta)
Man måste känna sig nere ibland för att kunna vara glad! och du är ju en av de gladaste personer jag vet :) Herregud va söt den där ungen är! <3
