Vet eller inte veta
Idag har jag ringt till onkologmottagningen på USÖ, alltså cancermottagningen.
För som de flesta kanske vet så dog min mamma i bröstcancer för fyra år sen, men vad få vet är att jag kan vara bärare av en gen som utvecklar bröstcancer. Bara om man har någon förälder som bär på den här genen kan också ha den, alltså är jag i riskgruppen.
Så idag har jag tagit första steget i att få reda på om jag kan drabbas av denna sjukdom som dödar så många.
Nu återstår det bara att ta ett blodprov och sen är det en månads väntan och oroan.
Jag hade tänkt att vänta tills jag fyllt 20, men båda mina systrar har nu tagit testet, en var utan den muterade genen, en väntar på provsvaret. Jag vill inte vara den enda som inte vet, så därför tar jag det nu.
Vad skulle jag då göra om jag hade genen?? Svaret är enkelt, jag skulle opererra bort båda brösten så tidigt som möjligt för att undgå cancern. Min mammas faster fick bröstcancer när hon var 25 så kanske gör jag det redan då. Om jag vill ha barn så finns det faktiskt bröstmjölksersättning och jag gör ju det för att mina framtida barn ska kunna ha sin mamma längre än vad jag fick ha min. En annan sak som jag skulle göra efter att jag fått barn är att ta bort livmodern och äggstockarna då jag även kan vara bärare av sådan cancer också genom denna gen. Vill jag ha fler barn kan jag alltid adoptera. Jag ser inga problem i det.
Det verkar som om jag har allt covered, men ändå har jag en knut i min mage. Varför?? jag gillar ju ändå inte mina bröst, jag skulle hellre vara platt som en planka. Men jag är bara 19 år, jag ska inte tänka på att jag kan dö inom en snar framtid, jag borde festa och leva livet. DET kommer jag göra, leva livet, med tanke på att det kan bli kort, eller vad säger jag, jag ska inte dö av cancer, jag ska dö av att jag är 106 år.
Därför vill jag kämpa på och bli det jag drömmer om, designer. Jag är så taggad inför slutet på Januari då arbetsproverna till Borås Textilhögskola släpps. Jag är så in for it!! Därför vill jag också ha den här undran om genen ute ur mitt huvud. Jag vill kunna ge gärnet för att nå dit jag vill.
Och dit ska jag, med eller utan genen.......
För som de flesta kanske vet så dog min mamma i bröstcancer för fyra år sen, men vad få vet är att jag kan vara bärare av en gen som utvecklar bröstcancer. Bara om man har någon förälder som bär på den här genen kan också ha den, alltså är jag i riskgruppen.
Så idag har jag tagit första steget i att få reda på om jag kan drabbas av denna sjukdom som dödar så många.
Nu återstår det bara att ta ett blodprov och sen är det en månads väntan och oroan.
Jag hade tänkt att vänta tills jag fyllt 20, men båda mina systrar har nu tagit testet, en var utan den muterade genen, en väntar på provsvaret. Jag vill inte vara den enda som inte vet, så därför tar jag det nu.
Vad skulle jag då göra om jag hade genen?? Svaret är enkelt, jag skulle opererra bort båda brösten så tidigt som möjligt för att undgå cancern. Min mammas faster fick bröstcancer när hon var 25 så kanske gör jag det redan då. Om jag vill ha barn så finns det faktiskt bröstmjölksersättning och jag gör ju det för att mina framtida barn ska kunna ha sin mamma längre än vad jag fick ha min. En annan sak som jag skulle göra efter att jag fått barn är att ta bort livmodern och äggstockarna då jag även kan vara bärare av sådan cancer också genom denna gen. Vill jag ha fler barn kan jag alltid adoptera. Jag ser inga problem i det.
Det verkar som om jag har allt covered, men ändå har jag en knut i min mage. Varför?? jag gillar ju ändå inte mina bröst, jag skulle hellre vara platt som en planka. Men jag är bara 19 år, jag ska inte tänka på att jag kan dö inom en snar framtid, jag borde festa och leva livet. DET kommer jag göra, leva livet, med tanke på att det kan bli kort, eller vad säger jag, jag ska inte dö av cancer, jag ska dö av att jag är 106 år.
Därför vill jag kämpa på och bli det jag drömmer om, designer. Jag är så taggad inför slutet på Januari då arbetsproverna till Borås Textilhögskola släpps. Jag är så in for it!! Därför vill jag också ha den här undran om genen ute ur mitt huvud. Jag vill kunna ge gärnet för att nå dit jag vill.
Och dit ska jag, med eller utan genen.......
Kommentarer
Postat av: Frida Theolinda
Shit raring, klart det skulle vara skitjobbigt att behöva göra allt det där. Klart det svider när man ska se sanningen i vitögat. Du är modig som vågar och smart som börjat bearbeta eventuella resultat redan nu.
Postat av: Faster Anna
Söta du
du är en tuff brud, det är ni förresten alla 3 hoppas pappas gener är lika dominanta på er alla tre
Kram
Postat av: nyman
När får du svar? Jag är så nervös så jag vet inte vad jag ska ta mig till... Tänker på dig och det där provet varje dag.
Trackback
