Humör??
Hello my fello!!
Dagen till ära tänkte jag ta upp en viktig grej som rör upp vardagen mycket, HUMÖR!!
Tänk att man kan känna så många olika humörkänslor inom loppet av en minut.
Nyss var jag jätteglad och kände mig vacker och atraktiv, nu känner jag mig deppig och skabbig.
Det började med att jag vaknade hemma hos Mikkan efter att vi hade haft tjejkväll, allt hade varit så kul med singstar och allt men jag kan inte längre känna mig så avslappnag pga den där jävla magen som ska hålla på att bråka och vara i vägen. JAG VILL INTE HA NÅGRA INÄLVOR ALLS men jag har hört att man dör utan sina insides.
Jag vill inte dö nu!! Jga vill leva och se min systerbarn ploppa ut o världen och alla andra systerbarn som jag hoppas ska komma och jag vill se mina systrar gifta sig, jag vill hitta en riktig kille som kan göra mig lycklig och trygg som tycker att jag är den bästa tjejen han någonsin mött och jag vill gifta mig, få bran och knippsa bort mina kvinnliga organ i rädslan över att jag kan får cancer där nere och bröstcancer för att i min familj så ligger det som en jävla glädjeförstörare.
Såhär är det, min mamma bar på cancergenen som hon fått av sin far och den kan med stor chans ha ärvts ner till mig och mina systrar. Emma har redan testats sig men hon hade den inte som tur är, för jag skulle inte klara av om hon skulle få den där skitsjukdommen. jag har kommit i den ålder då jag kan testa mig jag med men jag tror jag vill vänta nåt år till. Det är ju bra om man testar sig för då kan man operera bort skiten innan den ens har brytigt ut. Som personer som har ärftlig magcancer.
Nej, usch nu slutar vi och skriva sånna här saker tycker jag.
På måndag fyller jag 19 (jävla skitålder om ni frågar mig).
Jag tycker om födelsedagar, det visar att man är glad för att någon lever och är älskad.
Vad skriver jag om överhuvudtaget.... oh my i need a talk....
Dagen till ära tänkte jag ta upp en viktig grej som rör upp vardagen mycket, HUMÖR!!
Tänk att man kan känna så många olika humörkänslor inom loppet av en minut.
Nyss var jag jätteglad och kände mig vacker och atraktiv, nu känner jag mig deppig och skabbig.
Det började med att jag vaknade hemma hos Mikkan efter att vi hade haft tjejkväll, allt hade varit så kul med singstar och allt men jag kan inte längre känna mig så avslappnag pga den där jävla magen som ska hålla på att bråka och vara i vägen. JAG VILL INTE HA NÅGRA INÄLVOR ALLS men jag har hört att man dör utan sina insides.
Jag vill inte dö nu!! Jga vill leva och se min systerbarn ploppa ut o världen och alla andra systerbarn som jag hoppas ska komma och jag vill se mina systrar gifta sig, jag vill hitta en riktig kille som kan göra mig lycklig och trygg som tycker att jag är den bästa tjejen han någonsin mött och jag vill gifta mig, få bran och knippsa bort mina kvinnliga organ i rädslan över att jag kan får cancer där nere och bröstcancer för att i min familj så ligger det som en jävla glädjeförstörare.
Såhär är det, min mamma bar på cancergenen som hon fått av sin far och den kan med stor chans ha ärvts ner till mig och mina systrar. Emma har redan testats sig men hon hade den inte som tur är, för jag skulle inte klara av om hon skulle få den där skitsjukdommen. jag har kommit i den ålder då jag kan testa mig jag med men jag tror jag vill vänta nåt år till. Det är ju bra om man testar sig för då kan man operera bort skiten innan den ens har brytigt ut. Som personer som har ärftlig magcancer.
Nej, usch nu slutar vi och skriva sånna här saker tycker jag.
På måndag fyller jag 19 (jävla skitålder om ni frågar mig).
Jag tycker om födelsedagar, det visar att man är glad för att någon lever och är älskad.
Vad skriver jag om överhuvudtaget.... oh my i need a talk....
Kommentarer
Trackback
